Målade zebraränder på naglarna. Tycker det blev tufft! Nu ska jag leta upp en julfilm, tända ljus och äta pepparkakor. Första advent idag ju!

Igår firade vi Anton som har fyllt myndig. Himla skönt folk. De gav Anton massa uppdrag inne i stan, så om ni möjligtvis råkade se en elefant springa upp för avenyn var det med största sannolikhet Anton. När han kom tillbaka till huset gömde vi oss i vardagsrummet och alla skrek grattis när han kom in. Första komentaren "åh alla bitches är ju här!". Hade en otroligt kul kväll i alla fall, innan jag kom hem till min pojkvän. Eller vad man ska säga.

Idag var jag och lämnade sakerna jag sålde på blocket i stan. Nu har min mattelärare precis åkt hem. Jag vill jag bara sova, helst till nästa lördag. Jag mår rent av skit nu. Vet inte vart jag ska ta vägen.

Min middag idag bestod av lax, hummersås och stekta grönsaker. MUMS. Som jag har längtat efter att äta den maten på Athena! Sist jag var där hade jag halsfluss, så kunde inte äta upp allt.

Har lekt med Cecilias bloggdesign, önskar verkligen att jag fick tillbaka mitt photoshop. Allt hade gått så mycket lättare då.

Nu skall jag försöka hitta något att ha på mig i morgon. Kan bli svårt. Har verkligen tröttnat på allt. Vill ha nya fina mysiga koftor, fina linnen, ny jacka, ny väska. Ja, i stort sett allt. Dagens i-landsproblem for sure.

Det är typiskt. Klockan kvart i sex ringer alarmet på mobilen. Jag stressar för att hinna med allt, vilket slutar med att jag har tjugo minuter kvar innan jag ska gå. Skönt. Går in på datorn och dubbelcheckar att det är klockan åtta vi börjar. Det gör vi, I MORGON. Åh, jag blir så trött på mig själv.

Nu längtar jag mer än någonsin till studenten och studentresan. Efter konstateranden igår, skulle de största problemen innebära att sanden fastnar på fötterna, när man går från havet till solstolen och sandas av på handduken. Möjligtvis att man måste gå till poolen och svalka sig, för att solen bränner på ryggen eller att inte kunna bestämma sig vilken resturang man ska äta på. Det är sådana problem jag vill ha.

Fick den impulsiva idén ikväll att jag skulle klippa mig. Måste erkänna att jag känner en smärre seperationsångest till den decimeter som åkte, men jag blev nöjd!

Dagens planer ändrades till lunch i stan med mamma och pappa. Någon fyller ju år snart, så någon visade vad hon önskar sig. Bland annat de sötaste tekopparna med fat till, och min studentklänning.

Nu: Te, hallonmuffins och SATC-filmen.

Känner mig ensam, jag är nog enda tjejen i världen som inte är besatt av Twiligth filmerna och böckerna. Förstår verkligen inte hysterin över killen. Viss att han får en viss charm av att han räddar henne och är sådär mystiskt, men ändå. Antagligen hade jag extremt höga förhoppningar, vilket inte är konstigt.
En av mina vänner såg första filmen på bio två gånger! En annan förklarade att hon blir generad när hon läser boken, då hon själv sätter sig i rollen som Bella. Efter hon hade läst kändes det som om hon hade varit otrogen mot sin pojkvän.

Trots att jag inte är ett fan av Twiligth är det vad som står på schemat för ikväll. Tjejerna ville ha det för att komma in i stämning inför i morgon. När de ska se film nummero due.

Jag önskar jag kunde åka någon stans. Nu. Gärna PARIS, sitta på café, åka upp i eiffeltornet. Eller varför inte åka dit med en tom resväska och köpa nya fina klänningar och skor. THAILAND, hade med funkat. Bada i klarblåa hav, få en riktigt fin bränna, dricka färgglada drinkar och spendera kvällarna på dansgolvet eller en mysig resturang. Jag hade inte tackat nej. Verkligen inte. Ser ut som det längsta jag kommer denna vintern är till älsklingens landställe. Brasa, promenader och en hel helg för bara mys, det klingar i och för sig himla bra i mina öron det med!

Idag var det dags igen. Dags för det som varje år, som jag konstigt nog väntar på med spänning, men som alltid tycks sluta lika dant. Besvikelse. Jag har under en sådan här dag en enstaka gång i mitt snart 18-åriga liv blivit nöjd. Det var när jag började ettan på gymnasiet.

 

Trots reaktionerna från tidigare år, valde jag att ändå öppna katalogen med hopp, om att det kanske skulle vara annorlunda i år. Kanske har jag vuxit 7cm? Kanske har jag bara sådär plötsligt fått ett vackert leende som alla på röda mattan har och det där fina självfallet? Kanske. Allt jag letar efter är en kille, Gustav för att vara exakt, som någonstans i katalogen skall ligga på golvet och posa. Där!

När jag får upp sidan ser jag mig själv, min första tanke? Vad hände med det där fina självfallet? Tjejen på bilden har ju en utväxt som slutar vid axlarna. Varför är ena sidan vågig och andra rak? Vad hände med mitt fina leende och mina sju cm?

Någon dag ska jag berätta om de fem råläckra tjejerna på nedersta raden, men inte nu.